...blir ensamhet - förr eller senare.
Igår lullade jag runt i Stockholm stad och betraktade färggranna höstlöv och tomma ansiktsuttryck. Jag kände tunnelbanornas sus och kände mig tagen av stunden. En betraktelse av livet - mitt eget såväl som andras. Vi har alla ett mål eller en riktning. Det är så enkelt egentligen. Vi föds, vi lever och vi dör. Varför då leva ett liv utan glädje? Varför välja att klaga? För att välja är precis vad du gör. Att klaga gör man väl ändå inte per automatik? Du väljer att klaga. Varför inte välja att göra något åt det? Hur svårt ska det vara att inse att vi har ett liv och vi har ett val - eller egentligen multipla val. Vi kan göra precis vad vi vill. Varför är det då så många som mår dåligt, deprimerar ner sig och beklagar sig över att världen är orättvis? Det är väl du själv som är orättvis i så fall? Det finns ingen annan att klaga på förutom dig själv. Yttre omständigheter kommer alltid förändras och påverka din riktning. Det handlar därför om att förvalta dessa omständigheter på ett klokt vis.
