Tvåsamhet...

...blir ensamhet - förr eller senare.


Igår lullade jag runt i Stockholm stad och betraktade färggranna höstlöv och tomma ansiktsuttryck. Jag kände tunnelbanornas sus och kände mig tagen av stunden. En betraktelse av livet - mitt eget såväl som andras. Vi har alla ett mål eller en riktning. Det är så enkelt egentligen. Vi föds, vi lever och vi dör. Varför då leva ett liv utan glädje? Varför välja att klaga? För att välja är precis vad du gör. Att klaga gör man väl ändå inte per automatik? Du väljer att klaga. Varför inte välja att göra något åt det? Hur svårt ska det vara att inse att vi har ett liv och vi har ett val - eller egentligen multipla val. Vi kan göra precis vad vi vill. Varför är det då så många som mår dåligt, deprimerar ner sig och beklagar sig över att världen är orättvis? Det är väl du själv som är orättvis i så fall? Det finns ingen annan att klaga på förutom dig själv. Yttre omständigheter kommer alltid förändras och påverka din riktning. Det handlar därför om att förvalta dessa omständigheter på ett klokt vis.

För ett år sedan..

..hade jag precis börjat jobba för Outokumpu som konsult. Jag hade egentligen ingen aning om vad jag sysslade med men tog rätt snabbt reda på det och sedan lyckades jag fixa fast jobb hos stålgubbarna.

Några månader tidigare - Sommaren 2007 yrade jag fortfarande runt på Torso Twisted och undrade vad det var för fel på världen. Varför min chef inte var ledare, varför jag överhuvudtaget fortfarande var fast i Krogvärlden. Inte hade jag en aning om att jag ett år senare skulle ha ett toppjobb som Verksamhetsutvecklare för ett av världens största ståltillverknings företag. (OBS! Rostfritt stål!)Jag veckopendlar till mitt kontor i Bryssel. Reser runt runt i Europa. Bor på fina hotell. Äter goda middagar. Dricker goda viner. Träffar en massa nytt folk. Utvecklas dagligen.

Vart befinner du dig på livskurvan?

Jag har inga kontanter...

..jag har bara kort.

Är det världens svenskaste mening eller vad?

Numera när jag inte har kontinuerlig drix som kommer inrullande så upplever även jag detta problem som ständigt återkommer. I klädesaffärerna är det ju lugnt eller vid andra större inköp som mataffären. Men när man går in på ett café och ska betala en kaffe för 25 spänn med kort känns det lite pinsamt. Förutom att kortföretagen tar ut en avgift på varje köp så tar betalningsprocessen längre tid eftersom inte alla kortmaskiner är snabba.

Plus att det är:
1. En bra förevändning för att slippa betala när man är fler än en och någon annan har kontanter.
2. Bull läge om man är fler än en och de andra har kontanter och samlar ihop kontanterna till dig så att du kan få dra hela summan på kort...men du har knappt 100spänn på kontot! Då måste du erkänna och dra kortet på endast din summa.
3. Megabull för servitören om alla i sällskapet har kort och alla måste betala var för sig OCH få var sitt kvitto! Rena rama kortleken! Så sitter ni där alla åtta pers och undrar varför det tar sådan tid att få tillbaka kortet och undrar om servitören håller på att skriva av kortnumrena för att handla en ny stereo på nätet.


Vad är det för fel på att ha kontanter i plånboken? Är du rädd för att man ska spendera mer än vad man tänkt? Har du ingen karaktär eller vad?

Och en sak till: Jag måste ha skärmskydd nu! Vill inte att Olle vid sidan om mig ska se vad jag skriver!

Ad hoc

Kan man bli mer förvirrad?

Under min tid sedan jag började jobba för Outokumpu har jag varit med om en del mindre missöden. Som den gången jag hoppade av när planet mellanlandade i Finland och hamnade mitt ute i now where. Eller den gången jag tog flygbussen till Bromma istället för Arlanda! Lyckligtvis har det alltid löst sig. Och jag måste ju säga att jag blivit en jäkel på adhoc lösningar och krishantering.

Några hints från förra veckan:

Månd: Degerfors blev Göteborg - Största krisen!

Torsd: Finland ad hoc

Sönd: Fel terminal på Arlanda

Nu bär flyget iväg med mig till Helsinki, Finland. Jag återkommer med den spännande fortsättningen..

Dusseldorf - Kastrup

Då sitter man här igen på flygplatsen i Dusseldorf och dricker en liten lager. Det har verkligen varit en intensiv vecka men samtidigt känns det som ”Va? Is this it?”. Vad jag menar är: Det är ju piece of cake att jobba måndag till fredag och sen vara ledig under helgen. Supergut.

Ich habe övat på der deutschen språken und anserung das ich kann sprechen viele gut. Genau!

Hrrrmm..Tur att jag inte behöver skriva några företagsbrev på tyska...

Projekledaren är tysk – mycket tysk. Mustasch och hela galoppen. Min närmsta kollega inom projektet är finne. Blond och pratar endast när han har något vettigt att säga. Det är en bra egenskap – då jag till skillnad pratar utan att tänka. Men jag antar att det är en bra kombination. En annan kollega är från England. En glad, lugn chap som är extremt artig och välformulerad. Sen är det en herre från Italien som jag anser vara en ganska lugn italienare. Men accenten är dock duktigt utbredd. Vi inväntar en annan kille men vet ej ännu vart han kommer ifrån.

Jag diggar verkligen den multikulturella blandningen. Även här på flygplatsen är det najs att bara få lyssna på en fransman talandes i telefon. Sist jag satt här var det två brasilianare som förde en het diskussion brevid mig.

Nästa anhalt Malmö

Gedeutchland

Tyskland next stop. Sitter på planet till Dusseldorf nu. Jag är fortfarande vattenskallig från semestern. Känns som jag går på valium. Förhoppningsvis blir det lite fart på hjärncentrat imorgon.

Ska bo på Hotel Ramshof - en riktigt tysk gästgiferistuga! Åt Rumpsteak sist. Undrar vad jag vågar mig på denna gången.

Ses om en vecka

kram

Avancerad

YES! Jag tog idag min forsta Advanced Diving kurs. Imorgon ar sista dagen - da ska vi gora nattdyk med! DET ska bli spannande.. Hahhaa vi skulle navigera sjalva idag och jag trodde att jag var helt lost men det visade sig att jag kom upp till helt ratt bat. TUR det! Hade lite ont i oronen under dyken men det var inte alls sa hemskt som det varit vid tidigare dyk..fick lite roliga thaipiller sa loste sig allt.

Livet har ar skont och jag har verkligen ingen lust att aka hem..sex dagar kvar bara..tiden har gatt snabbt men samtidigt kanns det som jag har hunnit gora jattemycket. Ar framtforallt glad att jag lar mig dyka! Idag gick jag ner till 30 meter sk deep dive. Man kan fa lite Nitrogen narcosis (typ kvavet satter sig i kroppen som lustgas) och man kan kanna sig himla lusitg och gora knappa gejer. Men jag kande faktiskt ingenting. Men fint var det. Fiskarna och jag!

Nu ska vi ga vidare fran var middag och ga och satta oss pa ett stalle vid strandkanten och ta en godnattol.

kram

Mina - dykaren

Gissa vem som tar dykcert!

Jag ar sa himla glad att jag bestamde mig for att ta dykcert. Open water som forsta steget heter da man far ga ner till 18 meter..funderar dock pa att ta advanced ocksa. Da far jag dyka till 30 meter.

Forsta dagen i poolen tankte jag nog, shit vad ar detta egentligen? Utrustningen kandes klumpig och vi tranade en massa sakerhetsgrejer. Men efter mitt forsta och andra riktiga dyk i havet sa ar jag nu overtygad om att jag tog ratt beslut. Det kostar alltsa 2000 kronor att ta dykcertet. Tre dagar totalt. Om jag bestammer mig for advanced sa blir det tva dagar till. Da far vi gora nattdyk o lite annat skoj.

Idag ska jag dyka mitt tredje och fjarde dyk och sen far jag mitt certifikat. Ska besluta mig efter dyken om jag ska forstatta.

Jippie det ar supermegaskoj!! Hoppas jag far se nagra balla fiskar tihi, kanske tom hajar hehe

BTW - Koh Tao dar vi ar nu ar jattemysigt. Vi bor pa Bans resort (dykskolan) och har ett rum precis vid poolen. Najsnajs

Arrival in Thailand

YEEAHH tropisk hetta :)

hehe kom fram till Koh Samui imorse efter natttaxi fran Phuket bussstation och nagra timmars vantan vid Ferry Donsak. Sov pa farjan over till Koh Samui. Tva sota munkar var ombord. Hotell for 600 bat (for ett rum som jag och Solle delar!) ar inte helt daligt. Nu ska vi ata en redig frukost och sen hit the beach med vara vita kroppar.

manga kramar

PS ikvall ska vi till Koh Phangan och Fullmoonparty..det ska bli vilt har jag hort

ska jag ta dykcert i Koh tao? Spanningen ar olidlig ;)

Have I told you lately..?

2008-03-11


Jag sitter på flygplatsen i Dusseldorf och väntar på mitt flyg som ska ta mig tillbaka till Skandinavien - närmare bestämt Kastrup. Inatt sov jag på mycket genuina Hotel Ramshof i Willich och drack Bitburger innan middagen. Vilken fin Rumpsteak jag fick i mig. En riktigt rejäl tysk portion!

Idag var första dagen på mitt nya jobb. Eller ska jag kalla det projekt – för det är ju det det är. Och jag är numera projektledarassistent. För några dagar sedan sålde jag snus och ciggaretter till Adel vid Möllan. För några dagar sedan jobbade jag i ett annat spännande projekt med unga entusiastiska Service Managementare. För några dagar sedan marknadsförde jag www.ekia.se som jag och brorsan utveckat. (Mest han förstås!) För några dagar sedan gjorde jag en strategi för hur häftiga Go-Kart City kan växa och skapa fler långsiktiga relationer med företag.

Har jag identitetskris? Nej egentligen inte. Ok, mina roller har varierat och varierar fortfarande då jag har ytterligare en vecka eller två kvar på dessa andra projekt. Jag har haft flera bollar i luften medans jag jobbat i Malmö. Framöver väntar mycket engagemang i detta nya jobb. Malmö kommer under den närmsta tiden fortsätta vara min hembas men jag kommer att resa mycket. Projektet började i Willich, Tyskland och kommer att fortsätta ut i Europa och även Indien och Kina.

Nu sitter jag här i baren vid min gate och väntar på flyget 18.55. Det är intressant att iaktta alla resenärer. De flesta affärsmän. Kvinnor är det få av. På flyget hit var vi tre kvinnor ombord av kanske 100 resande. Jag känner mig otroligt priviliegrad och samtidigt känns det ändå självklart att jag befinner mig i denna position. Jag är glad att det inte var för några år sedan för att då hade jag nog inte varit redo. Men å andra sidan hade jag kanske mognat snabbare. Det vet man ju inte.

När jag närmade mig baren såg jag många ensamma resenärer. Jag lade märke till att de tittade på mig och jag försökte att se viktig och allvarlig ut. Helt i onödan egentligen. Vad ska det gynna någon? Nu när jag själv sitter som en ensam resenär i baren så ser jag de ”nya” som approachar baren och tycker att de borde kosta på sig ett leende. Varför vara så allvarlig? Visst är vi stressade i många (eller vissa) sammanhang men det behöver vi väl inte kommunicera till resten av världen? De kan ändå inte hjälpa oss på något vis. Nej from nu ska jag alltid le. Eller iaf inte se allvarlig ut. Fast det är svårt när man strosar omkring i skjorta och kavaj. Tur att jag har mina bruna stövlar som är lite retro. OCH jeans!

Jag sitter och iakttar kläder och personligheter. En ung reslig kille i rosa skjorta och svart kostym passerar. Han ser lite osäker ut. De flesta som har kavaj är mycket allvarliga. De är nog trötta. För det är jag iaf. När jag först satte mig ville jag helst bara sjunka genom baren och somna. Men nu är jag full av energi. Det är kul att titta på alla flyktiga människor. De ska snart flyga och fly från sitt jobb eller sitt hem. Eller så kanske jag är full av energi för att jag är inne på min andra öl ;)

Vilka äckliga torra mackor de ser ut att ha. Men de är nästan slut nu. Antagligen för att de inte har något annat att erbjuda och folk är desperata. Futtiga mackor som kostar 50 spänn. Jaja. Att driva en restaurang eller bar eller ja tom café på en flygplats måste ju vara big business. Man kan servera dubbelt så lite och ta betalt dubbelt så mycket.

Nu ska jag nog ta och bege mig. De ropar ut gaten på tyska..den engelska versionen hör man knappt. Vore bra om man missar ombordstigningen. Skulle inte vara något nytt iofs. När jag skulle checka in idag gick jag fram till fel disk och killen kollade och kollade och ringde till servicedisken och tillsist frågade han: "Are you sure you are flying with us?" Och jag kollar och känner inte alls igen flygbolaget. Så frågar han: "Which time are you flying?" Jag berättar att det är 18.55 och han undrar om jag kanske då ska flyga med Lufthansa. AHHH ja just det, det SKA jag ju!! Jaja då drar jag då. Världsvana Mina...

Level five leader

Vi människor är av naturen rädda för förändring. Vi är trygghetssökare - vilket det inte är något fel på. Felet ligger väl i om man inte mår bra i den tryggheten. En falsk trygghet.

Sen är vi såklart väldigt olika som människor beroende på vårt Habitus. Vem vi är, vår uppväxt, kulturella bakgrund, socialt umgänge, miljö osv. Vi har en massa underliggande värderingar som präglar vårt sätt att leva och arbeta. Därmed är vi naturligtvis olika förändringsbenägna.

Ledarens uppgift är att se till att alla har sin rätta plats i företaget och att alla mår bra. Uppgiften kräver att man sätter sitt eget ego åt sidan och jobbar mot större mål än de personliga. Inte alla situationer i ledarskapets cykel kräver en förändringsprocess. Däremot måste man som ledare ständigt vara uppmärksam på vilka förändringar som behövs. Kaizen...Ständiga förbättringar...

En god ledare kan anpassa sig till olika situationer. En strålande ledare känner sig själv och den egna ledarstilen och anpassar därefter sitt ledarskap till rätt situation. Vi är alla starka på olika vis och tur är väl det.

WTF

Har haft en ultrasvettig dag med tre timmars dans som avslutning. Jag ska precis hoppa in i duschen - och vattnet är avstängt. Just det!! Det var ju idag de skulle stänga av vattnet. Dammit!

Frys

Proaktiv eller konstruktiv

Ska du bli ledare?

En av de första budorden du lär dig under en ledarskapsutbildning är att du ska som ledare måste vara proaktiv och inte reaktiv. Det vill säga att du bör jobba med att förebygga bränder och inte bara släcka dem.

Vi vanliga människor är som regel reaktiva. Jag är själv en reaktiv människa som låter saker och ting hända för att sedan hantera dem. Jag reagerar på händelser som jag säkerligen skulle kunnat vara mer förberedd på eller fullständigt undvikit - genom lite bättre strukturering och planering. Med detta sagt vill jag dock inte mena att det är dåligt eftersom att jag har tvingats att lära mig att reagera snabbt och smart. Min förmåga att hantera adhoc-situationer är alltså finslipad.

Som vanliga människor kan vi fortsätta att vara reaktiva och ändå leva ett drägligt liv. Men om vi nu talar om ledarskap hamnar vi genast i ett annat fack - Superherofacket. Ledare är superhjältar. (Observera: Inte chefer. Ledare!) Superhjältarna kan rycka ut om en dam är i nöd men de kan även se igenom betongväggar och förhindra en eventuell framtida olycka.

Så ok, det är alltså bra att vara en proaktiv. Säg det tillräckligt många gånger så kanske du blir en proaktiv ledare. Eller?

Varför inte sluta snacka om att vara proaktiv och istället vara konstruktiv?

Tihihi

Ett gott skratt förlänger livet


AHAAAAAHAAAAAA


ok..skrattyoga..testa

The real world

Ibland får man helt enkelt acceptera hur saker och ting fungerar. Tålamod är en dygd.

What goes around comes around

Call me once I call you twice

Harmoni och värk i musklerna. Bobban i bakgrunden och en lurvig Siri i knäet.
Passerat har en helg med John Blund i täten. Tätt följt av Djungeldansen.

Nästa vecka: Jobba på lungkapaciteten

Kränga eller win-win?

I måndags tyckte jag att Lucky Strike var ett schysst, ungt och innovativt märke. Nu undrar jag hur länge man kan upprätthålla den imagen i Malmö.

Långsiktiga relationer och ett genuint intresse för att skapa win-win affärer är det enda hållbara. I längden...

Do you feel lucky tday?

Svenskt, ballt och snusvärldens svar på en MAC

BU!

En röd Ford Focus Yumyum

Finn fem fel

Fem och femti-cykeln, syster ramar bror, klockan är way past your bedtime och två pikébilar. Polismannen säger "Finn fem fel" hahahaha Fast vi kunde inte komma på vad det femte var..
1. Vi ramar
2. Inga ljus
3. Inga reflexer
4. Vi är packade
5. ? Jag kanske hade för höga klackar?

Hmm..jag hör dunkadunkamusik. Är det Diesels efterfest?

Vaddå trött?

Jag är pigg som en mört. Tänk vad stolt jag är att jag kommit så långt i livet att jag kan stiga upp av mig själv innan åtta en lördagsmorgon. Då har man kommit långt i livet. It's a sign. Nä, jag var inte alls ute igår. Jag var inte på Moosehead. Och jag var definitivt inte på Koi. Jag var inte alls på Lilla Torg...

Njutbar

Big up för dubbel Cappucino på Njutbar. Perfektion varje gång.

Top 3 just nu:
Njutbar - även fräscha megasallader med couscous och annat gott
Solde - stilrent men mysigt. Mästarkaffe
Folk och Rock - sköna fåtöljer och skön bakgrundsmusik

Alla strålars dag

Wow vilken solens dag det är idag. När jag steg upp klockan sju imorse var himlen inte svart! Den var lite brunblålilaish. Under tiden jag gick och gjorde mina morgonbestyr tittade jag emellanåt ut genom fönstret och såg hur himlen blev ljusare och blåare. Jag älskar verkligen att bo på åttonde våningen och ha sikt över hustaken mot Storgtorget och toppen av Petrikyrka. För att inte tala om Turning Torso. När den gigantiska barmen byggdes kunde jag se det byggas och växa från grunden. Då tyckte jag att det var jättehäftigt och det tycker jag i och för sig nu oxå. Men nu kan nog de flesta se Turning Torso.

På väg till tåget passerar jag blomsterbutiken på Caroli och i lurarna hör jag att P3 sätter på Dirty Dancing. Now I..haaad the time of my liiiife. And I never hade this time before.. Eller nåt i den stilen. Låten har en sådan underbar rytm och stegring. Jag blir helt exalterad och börjar dansa mig fram på väg till tåget. Lite jazzwalks och sen så en piruett. Japp. Det är någon som går precis bakom mig. Det är en fin morgon och solen skiner.

Greenday

När vi väljer att köpa gröna produkter eller tjänster konsumerar vi grönt. Samtidigt befäster vi vår gröna identitet. Men vad är egentligen grön konsumption? Vem bestämmer vad som är grönt? Ta tex tomaten så här års som är KRAVmärkt för att den odlas lokalt och jämför med tomater som skeppats hit från Spanien. Vad ska vi välja om vi vill vara "gröna". Vi har ju i vårt land ingen sol att tillföra så här års. Det innebär således att vi måste köra växthus. Låtsasvärme och låtsassol. Hur mycket energi går åt då? Jämfört med tomaterna i Spanien som växer och frodas utan konstlad hjälp. Ska vi då välja den KRAVmärkta tomaten bara för att den är KRAVmärkt?

Varför konsumera grönt överhuvudtaget kanske du undrar? Tja..klimathot och hållbar utveckling osv. Men det är ett ställningstagande som du själv får avgöra.

Det ena leder till det andra

Ju mer pengar vi har desto mer vill vi konsumera. Konsumerar vi inte sparar vi kanske istället. Men i slutändan lär vi ändå använda pengarna till något. Är det inte saker så kanske upplevelser och underhållning av något slag. Jag är som sådan att jag lever och anpassar mig efter min inkomst. Kanske inte smartast men jag har klarat mig bra hittills. Vad händer då när min ekonomi tryggas? Då kommer jag nog att vänja mig vid ett visst köpbeteende. Jag kommer nog att köpa en snygg flatscreen tv eller motsvarande och allt annat jag längtat efter men inte prioriterat. Resor, mat och vin har hittills legat högst på min priolista. Jag kommer att vänja mig vid att ha det bra ställt. Men jag kommer att vilja mer. Och därmed kommer jag att jobba mer. Kanske vara bortrest mer. Sedan när jag har familj kommer jag att komma hem och tjafsa lite om att jag jobbar för mycket och borde vara hemma mer. Men då kommer jag att resa mer, jobba mer. Just för att slippa fler sådana konflikter och för att fortsätta tillfredställa det materiella behovet hos familjen. Konflikten blir aldrig löst och det slutar med att jag lever i ett kärlekslöst förhållande och har affärer vid sidan om - tills jag blir lämnad ensam med två barn. Och allt började med den där jädrans flatscreen tvn.

Eller?

Suck pust och stön

MiGod megatrött på reklam på diverse sajter. Nu ska vi kanske få reklam i mobilen oxå. Suck pust och stön

Det störigaste är att det 9 gånger av 10 är dålig eller medelmåttig reklam. Blink blink blink och nåt erbjudande.. Blää

Big up för second hand

Varför har vi blivit konsumtionsgalningar? Är det för att vi vet att vi kan få det vi vill ha? Det kostar inte längre mycket att konsumera. Teknologin öppnar nya vägar och möjligheter. E-handeln gör det lättare geografiskt sett för att inte nämna ekonomiskt sett. Det blir billigare. Neddragna personalkostnader. Mellanhänder tas bort.

Vi har mer tillgång till allt. Förr fick man verkligen ta tillvara på det man hade och njuta av det. Nu längtar vi hela tiden efter något nytt. Konsumerar det. Därefter inträder en besvikelse då behovet är tillfredsställt och vi måste ha något nytt att längta efter. (Colin Campbell)

Konsumtionen ökar alltså i takt med vår längtan efter nya saker och upplevelser. Har reklambranschen någon påverkan på vårt konsumtionsmönster? Eller är det medias fel? Hur har vi hamnat där vi är? Vem ska vi skylla på? Behöver vi någon att skylla på? Är vi pinsamma?

En föränderlig värld leder till föränderliga behov.

Behåll din soffa! Klä om den om du behöver en förändring. Om du ska köpa så köp kvalitet och värde. Eller köp något begagnat. Ditt hem är säkert ändå så fyrkantigt att det skulle må bra utav lite liv och historia. Hitta en romantisk fåtölj eller varför inte en antik gungstol?

Ok..testa iaf.

Maslow är du sann?

"Om en liten apunge - som skiljs från sin mamma - bjuds mjölk från en plåtburk och kärlek från ett mjukisdjur. Vad tror ni då den väljer? Mjukisdjurets virtuella famn eller plåtburkens reella mat? Om inte forskaren som gör försöket griper in riskerar apungen att dö av svält mot mjukisdjurets mjölklösa bröst.

Så mycket alltså för Maslow och hans behovstrappa som sätter kroppen och maten framför själen och gemenskapen. Och varför skulle vi vara annorlunda än en apunge?"

Läs hela artikeln här

Dag av glädje

Min dag av glädje är fulländad. Tänk om varje dag kunde vara som denna. Har precis varit och dansat och känner mig befriad och fullständig.

Recap från tidigare idag:
Känguru och frukost..

På min väg till banken passerar jag Lilla Kafferosteriet. Det, "Mitt andra hem" lockar tyvärr inte längre. Kortfattat: Legenderna är borta och tomaterna sura. Men jag känner ändå ett sug efter en dubbel cappuccino och styr istället bort mot Nesta. De har en numera en stjärna hos sig: Emil. (Jag gissar på att han vinner Barista Cup den 13e februari). Och dessutom en fantastisk frukostbuffé för att inte tala om ett genomgående italienskt koncept. Ett urval av Italienska "mackor", glass under somrarna och numera lunchservering. Jag beundrar krogar och caféer som vågar och kan köra ett koncept fullt ut.

Min dubbla cappuccino i Takeaway mugg smakar deliciozo och jag trippar förnöjt vidare till banken. Bankmannen är trevlig och jag ger honom ett charmigt Legnered-leende bara för att jag är på extra glatt humör idag. Dåså, då var kontanterna fixade. Sätter i hörlurarna och skruvar upp radion som spelar den där "Bang chikuka, bang chuka deja dusja boomboom" Ok, så går den inte exakt men något åt det hållet. Det låter som brasiliansk portugisiska. Den heter Chapa Quente med Os Tchutchucos. Vägen bär nu mot Centralstationen. Just som jag kommer upp på Stortorget och passerar isbanan sätter dom på Paulines underbara låt (Kan inte komma på vad den heter nu men den går nåt med "Cuz I love you...") och man vill bara hoppa upp och krama och pussa på någon när man hör den.Jag hinner digga till den i två sekunder då jag ser en eskimå närma sig. Nej det är inte en eskimå. Det är Peak Performance med extra stor pälshuva. Det är den tyska faggotisten som dykt upp som gubben i lådan mitt på Stortorget. Jag hoppar upp och delar ut en kram. Nu är förmiddagen fulländad.

En fin dag

Imorse vaknade jag till "Flashdance" på mobilen och gjorde ett känguruhopp ur sängen då jag såg den ljuva blåa färgen på himlen som skvallrade sol. Det är alltså måndag och det tillhör då inte vanligheterna att vara pigg. Framförallt inte när man hela helgen konsumerat Bitburgers, Krusovices och Mojitos följt av diverse rödfärgade kroppsvärmare. Fast det är klart, med tanke på de senaste dagarnas trip till Antarktis så är en solig himmel som en mugg med vatten i öknen.

En dusch, en facial recovery (lätt make-up) och en frukost med min gode vän Sydsvenskan sen bar det iväg till banken för att ta ut kontanter. Jag lyckades nämligen i torsdags med en riktig blunder.

Det var Nöjesguidens traditionsenliga smygläsning, denna gången på Volym på Möllan. Jag cyklar dit och vinden är starkare än hulken och det regnar meteroiter. Jag är ömsom grön ömsom röd i ansiktet när jag väl når mitt mål. För att inte nämna blöt som en hund. (Dreglet då eller?)

Jag kan knappt gå upp för de ynka två trappstegen och ännu värre går det när jag försöker öppna dörren. Harald hälsar mig välkommen och undrar hur jag mår. Jag yttrar nåt i stil med: -Tack, suck stön och pust, hur e det själv, suck stön och pust? Han tittar på mig med medlidande och undrar säkert vad jag tagit ikväll. Han överräcker ett litet miniatyrkort i spader äss. YES! En gratis drinkbiljett. Som jag har längtat efter en öl hela veckan.

Jag styr mot andra sidan av stället och snubblar förbi baren för att först hitta mina kompisar Sven, Annie och Lisa och annonsera min ankomst. De tar hjälpsamt emot min mundering, det vill säga halsduk, vantar, jacka, stickad tröja samt långärmad tröja. (Jo, jag har något under allt det med.) Allt i blött tillstånd. Väder läcka och svett läcka i kombination. Tacksamt lämnar jag ifrån mig allt och går till baren för att välkomnas av Charlie i baren som dessvärre inte har någon gratisöl kvar för min drinkbiljett. Smirnoff Ice kan jag få men jag har längtat så efter en öl att det i detta läget inte spelar någon roll att Smirnoffen är gratis. Så jag hälsar honom att jag gärna köper en öl och sträcker mig efter mina pengar som jag har i bakfickan. Trodde jag. Varken pengar, Visakort eller körkort finns i bakfickan. Är detta typiskt eller vad? Kan jag ha tappat allt på vägen hit? Jag rusar tillbaka till Sven och de andra för att se om jag lyckats med konsten att tappa mina värdesaker under tiden jag klädde av mig. Nope. Jag utbrister "Nej nej nej det är inte sant. Det är INTE SAAAAANT! Då har jag alltså tappat allt på vägen hit. Så jag fattar tag i min jacka och rusar ut till cykeln och stormen för att cykla tillbaka hela vägen. Vinden är fortfarande inte nådig och det haglar fortfarande. Jag kommer halvvägs men inser sedan att jag måste vända tillbaka. Detta är ju inte klokt, tänker jag. Det är iskallt och jag kommer antagligen inte hitta mina saker eftersom någon har säkert redan hittat dem eller så har de blåst bort till tjotaheiti.

Min käre bror ställer upp direkt när jag i andnöd ringer och ber honom smsa numret till spärrcentralen. Efter ett samtal känner jag mig trygg igen och går in och hämtar min Smirnoff Ice. Den smakar som ett dopp i medelhavet en 40-gradig dag då solen steker.

Tillbaka till i förmiddags..


Ska bara dansa först