Avancerad

YES! Jag tog idag min forsta Advanced Diving kurs. Imorgon ar sista dagen - da ska vi gora nattdyk med! DET ska bli spannande.. Hahhaa vi skulle navigera sjalva idag och jag trodde att jag var helt lost men det visade sig att jag kom upp till helt ratt bat. TUR det! Hade lite ont i oronen under dyken men det var inte alls sa hemskt som det varit vid tidigare dyk..fick lite roliga thaipiller sa loste sig allt.

Livet har ar skont och jag har verkligen ingen lust att aka hem..sex dagar kvar bara..tiden har gatt snabbt men samtidigt kanns det som jag har hunnit gora jattemycket. Ar framtforallt glad att jag lar mig dyka! Idag gick jag ner till 30 meter sk deep dive. Man kan fa lite Nitrogen narcosis (typ kvavet satter sig i kroppen som lustgas) och man kan kanna sig himla lusitg och gora knappa gejer. Men jag kande faktiskt ingenting. Men fint var det. Fiskarna och jag!

Nu ska vi ga vidare fran var middag och ga och satta oss pa ett stalle vid strandkanten och ta en godnattol.

kram

Mina - dykaren

Gissa vem som tar dykcert!

Jag ar sa himla glad att jag bestamde mig for att ta dykcert. Open water som forsta steget heter da man far ga ner till 18 meter..funderar dock pa att ta advanced ocksa. Da far jag dyka till 30 meter.

Forsta dagen i poolen tankte jag nog, shit vad ar detta egentligen? Utrustningen kandes klumpig och vi tranade en massa sakerhetsgrejer. Men efter mitt forsta och andra riktiga dyk i havet sa ar jag nu overtygad om att jag tog ratt beslut. Det kostar alltsa 2000 kronor att ta dykcertet. Tre dagar totalt. Om jag bestammer mig for advanced sa blir det tva dagar till. Da far vi gora nattdyk o lite annat skoj.

Idag ska jag dyka mitt tredje och fjarde dyk och sen far jag mitt certifikat. Ska besluta mig efter dyken om jag ska forstatta.

Jippie det ar supermegaskoj!! Hoppas jag far se nagra balla fiskar tihi, kanske tom hajar hehe

BTW - Koh Tao dar vi ar nu ar jattemysigt. Vi bor pa Bans resort (dykskolan) och har ett rum precis vid poolen. Najsnajs

Arrival in Thailand

YEEAHH tropisk hetta :)

hehe kom fram till Koh Samui imorse efter natttaxi fran Phuket bussstation och nagra timmars vantan vid Ferry Donsak. Sov pa farjan over till Koh Samui. Tva sota munkar var ombord. Hotell for 600 bat (for ett rum som jag och Solle delar!) ar inte helt daligt. Nu ska vi ata en redig frukost och sen hit the beach med vara vita kroppar.

manga kramar

PS ikvall ska vi till Koh Phangan och Fullmoonparty..det ska bli vilt har jag hort

ska jag ta dykcert i Koh tao? Spanningen ar olidlig ;)

Have I told you lately..?

2008-03-11


Jag sitter på flygplatsen i Dusseldorf och väntar på mitt flyg som ska ta mig tillbaka till Skandinavien - närmare bestämt Kastrup. Inatt sov jag på mycket genuina Hotel Ramshof i Willich och drack Bitburger innan middagen. Vilken fin Rumpsteak jag fick i mig. En riktigt rejäl tysk portion!

Idag var första dagen på mitt nya jobb. Eller ska jag kalla det projekt – för det är ju det det är. Och jag är numera projektledarassistent. För några dagar sedan sålde jag snus och ciggaretter till Adel vid Möllan. För några dagar sedan jobbade jag i ett annat spännande projekt med unga entusiastiska Service Managementare. För några dagar sedan marknadsförde jag www.ekia.se som jag och brorsan utveckat. (Mest han förstås!) För några dagar sedan gjorde jag en strategi för hur häftiga Go-Kart City kan växa och skapa fler långsiktiga relationer med företag.

Har jag identitetskris? Nej egentligen inte. Ok, mina roller har varierat och varierar fortfarande då jag har ytterligare en vecka eller två kvar på dessa andra projekt. Jag har haft flera bollar i luften medans jag jobbat i Malmö. Framöver väntar mycket engagemang i detta nya jobb. Malmö kommer under den närmsta tiden fortsätta vara min hembas men jag kommer att resa mycket. Projektet började i Willich, Tyskland och kommer att fortsätta ut i Europa och även Indien och Kina.

Nu sitter jag här i baren vid min gate och väntar på flyget 18.55. Det är intressant att iaktta alla resenärer. De flesta affärsmän. Kvinnor är det få av. På flyget hit var vi tre kvinnor ombord av kanske 100 resande. Jag känner mig otroligt priviliegrad och samtidigt känns det ändå självklart att jag befinner mig i denna position. Jag är glad att det inte var för några år sedan för att då hade jag nog inte varit redo. Men å andra sidan hade jag kanske mognat snabbare. Det vet man ju inte.

När jag närmade mig baren såg jag många ensamma resenärer. Jag lade märke till att de tittade på mig och jag försökte att se viktig och allvarlig ut. Helt i onödan egentligen. Vad ska det gynna någon? Nu när jag själv sitter som en ensam resenär i baren så ser jag de ”nya” som approachar baren och tycker att de borde kosta på sig ett leende. Varför vara så allvarlig? Visst är vi stressade i många (eller vissa) sammanhang men det behöver vi väl inte kommunicera till resten av världen? De kan ändå inte hjälpa oss på något vis. Nej from nu ska jag alltid le. Eller iaf inte se allvarlig ut. Fast det är svårt när man strosar omkring i skjorta och kavaj. Tur att jag har mina bruna stövlar som är lite retro. OCH jeans!

Jag sitter och iakttar kläder och personligheter. En ung reslig kille i rosa skjorta och svart kostym passerar. Han ser lite osäker ut. De flesta som har kavaj är mycket allvarliga. De är nog trötta. För det är jag iaf. När jag först satte mig ville jag helst bara sjunka genom baren och somna. Men nu är jag full av energi. Det är kul att titta på alla flyktiga människor. De ska snart flyga och fly från sitt jobb eller sitt hem. Eller så kanske jag är full av energi för att jag är inne på min andra öl ;)

Vilka äckliga torra mackor de ser ut att ha. Men de är nästan slut nu. Antagligen för att de inte har något annat att erbjuda och folk är desperata. Futtiga mackor som kostar 50 spänn. Jaja. Att driva en restaurang eller bar eller ja tom café på en flygplats måste ju vara big business. Man kan servera dubbelt så lite och ta betalt dubbelt så mycket.

Nu ska jag nog ta och bege mig. De ropar ut gaten på tyska..den engelska versionen hör man knappt. Vore bra om man missar ombordstigningen. Skulle inte vara något nytt iofs. När jag skulle checka in idag gick jag fram till fel disk och killen kollade och kollade och ringde till servicedisken och tillsist frågade han: "Are you sure you are flying with us?" Och jag kollar och känner inte alls igen flygbolaget. Så frågar han: "Which time are you flying?" Jag berättar att det är 18.55 och han undrar om jag kanske då ska flyga med Lufthansa. AHHH ja just det, det SKA jag ju!! Jaja då drar jag då. Världsvana Mina...

Level five leader

Vi människor är av naturen rädda för förändring. Vi är trygghetssökare - vilket det inte är något fel på. Felet ligger väl i om man inte mår bra i den tryggheten. En falsk trygghet.

Sen är vi såklart väldigt olika som människor beroende på vårt Habitus. Vem vi är, vår uppväxt, kulturella bakgrund, socialt umgänge, miljö osv. Vi har en massa underliggande värderingar som präglar vårt sätt att leva och arbeta. Därmed är vi naturligtvis olika förändringsbenägna.

Ledarens uppgift är att se till att alla har sin rätta plats i företaget och att alla mår bra. Uppgiften kräver att man sätter sitt eget ego åt sidan och jobbar mot större mål än de personliga. Inte alla situationer i ledarskapets cykel kräver en förändringsprocess. Däremot måste man som ledare ständigt vara uppmärksam på vilka förändringar som behövs. Kaizen...Ständiga förbättringar...

En god ledare kan anpassa sig till olika situationer. En strålande ledare känner sig själv och den egna ledarstilen och anpassar därefter sitt ledarskap till rätt situation. Vi är alla starka på olika vis och tur är väl det.